Tillbaka till landet

  
Som många av er vet så är jag uppväxt på landet, har alltid trivts bäst där också.
Sedan hittade jag världens mysigaste lägenhet i skata, och har hela tiden sagt att det ska nog krävas en otrolig kille för att jag ska flytta mig härifrån! 
 
Nåja, såklart dyker han ju upp då, med två hundar, hus och världens mysigaste personlighet.
På landet, liiite långt bort kanske, men man kan ju inte få allt ändå så får sluta gnälla ;)
 
Jag har alltså sagt upp min älsklingslägenhet och ska flytta till Lappfors. 
Och det känns bra. 
Snart finns det 3 hundar & 3 katter i huset. 
Många djur, som jag också alltid velat ha.
 
Jaja, jag ska sluta vara så löjligt lycklig. Men det är lite svårt att sluta le kan jag ju medge.
 
 
 

You had me at hello.

 
Är det inte konstigt hur livet kan förändras på en sekund? 
Ena stunden dansar man som en galen och singel tjej, i andra stunden stannar man upp och allt förändras.
Så konstigt, och så härligt.
Plötsligt har man bara ögonen för en person, och tänker: VEM är det där? Wow. Han ska bli min.

Så står han bara där plötsligt och säger hej.
 
- Hej.

och så sätter man på världens fånigaste leende och har hjärtan i ögonen.
 Redan från första stund visste jag att det var något speciellt mellan oss.
 
Nu är han min, och jag är hans. 
 
 
 
Han är allt jag drömt om och lite till. Vi är olika, men lika ändå.
 
Jag har alltid pratat om att jag vill bo på landet när jag "blir stor". Jag vill ha många djur.
En man som är stabil och jordnära, som jag kan känna mig trygg hos.
Som jag kan se en framtid med. 
 
Jag som började tro att jag skulle lämna ensam som en crazy cat lady, haha. 
 
Men sådär på riktigt så är jag så glad för min egen skull.
Det känns som att jag äntligen hittat vad jag letat efter.
 
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg